Vi river & bygger nytt

Nej, ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig!

Efter att ha kämpat och försökt rädda det gamla i torpet i drygt 1,5 år nu, så gav vi till sist upp renoveringen och bestämde oss för att riva det lilla som var kvar. I det här inlägget tänkte vi berätta mer om bakgrunden till beslutet, om hur vi kommer att gå vidare, samt hur vi resonerar kring det hela.

Varför valde vi att riva?

Det kan ju verka märkligt att riva något som man under nästan två års tid försökt att rädda och renovera. Men den främsta anledningen till det här beslutet är att torpet var i betydligt sämre skick än vad vi räknat med – och ju mer vi rev, desto sämre visade det sig att det var. Till slut var det bara delar av stommen som var kvar, och inte ens dessa delar var i något vidare skick…

Många av stockarna var murkna inuti…

Det tar verkligen otroligt mycket mer tid att försöka rädda något gammalt, jämfört med att bygga nytt. Något som vi såklart var medvetna om när vi började. Men det faktum att 95 % av de gamla delarna (dvs det som fanns kvar av timret) inte skulle synas när vi var klara, utan vara dolt/inbyggt i väggarna – gjorde oss tveksamma. Är det värt att lägga ned 3-4 gånger så mycket tid för att bevara dessa delar, när de ändå inte kommer att synas i det färdiga resultatet?

De här sakerna, i kombination med att Mange inte orkade försöka lappa och laga längre, gjorde att vi bestämde oss för att riva de allra sista delarna och börja om på nytt istället.

Vad händer nu?

Vi kommer att bygga upp ett nytt torp på platsen där det gamla stod. Faktum är att det i princip kommer att se likadant ut som det gamla, eller rättare sagt som det skulle sett om vi hade renoverat klart det.

Vi bygger alltså nytt, men i gammal stil. Målsättningen är att få in så mycket som möjligt av känslan, charmen och stämningen som fanns i det gamla torpet. Därför kommer vi bland annat att återanvända gamla takpannor av lertegel. Förhoppningsvis kan vi även rädda någon/ett par av de gamla innerdörrarna och bygga in dem i det nya huset, osv.

Gammalt lertegel med fin patina.

Hade det gått att rädda torpet?

Alltså, ingenting är ju omöjligt. Frågan är bara till vilket pris och om man är villig att betala det. Men när priset i det här fallet började ta ut sin rätt på Manges hälsa och välmående – ja, då kändes det inte längre värt det. Han tyckte att det kändes betydligt lättare att riva och börja om på nytt istället. Och eftersom han har dragit (och fortfarande drar) det absolut tyngsta lasset med torpet, då stöttar jag såklart honom i det.

Dessutom känner jag att vi verkligen har försökt att rädda torpet. Det var ju inte så att vi rev det direkt eller att vi gav upp efter två månader. Nej, vi har ändå kämpat i snart två år (!)

Hur känns det nu?

Just nu känns det förvånansvärt bra. Men jag ska villigt erkänna att jag var väldigt ledsen till en början. Det kändes oerhört tungt och sorgligt. Ärligt talat blev jag nästan lite förvånad själv över min starka reaktion, det är ju egentligen bara materiellt när allt kommer omkring. Mange tog det hela med ro och tyckte mest att det kändes skönt.

Förmodligen är jag lite mer nostalgisk och sentimental av mig. Jag älskar verkligen stämningen och charmen som finns i många gamla hus, och den är ganska svår att återskapa i nyare byggnader… Dessutom blev jag tvungen att släppa taget om en dröm som jag haft länge – att bo i ett riktigt gammalt hus på landet.

Men hursomhelst känns det som att vi tog rätt beslut och det känns riktigt bra nu. När allt kommer omkring så är det framförallt platsen/läget som vi har förälskat oss i, och den är ju fortfarande densamma.

Har det blivit mycket ogjort jobb?

Njae, inte jättemycket egentligen, och vi ser det inte som ogjort. Men visst, det är alltid lätt att vara efterklok. Hursomhelst går det ju inte att ändra det förflutna, oavsett om man skulle vilja det eller inte. Så vi väljer att blicka framåt istället.

Dessutom har det absolut största arbetet hittills varit att fixa iordning grunden, och den kommer vi ju att ha kvar.

Nu ser vi fram emot att kunna flytta in betydligt mer snart, än om vi hade fortsatt att renovera.

Förresten, ni vet den där nya takåsen som vi skrev om i förra inlägget (se bild nedan) – den låg där i några dagar, och sedan konkade vi ner den igen. Hahaha! ?

Vad innebär det här ekonomiskt?

Det blir ju såklart en tillkommande kostnad för den nya stommen, som vi inte hade räknat med från början. Men samtidigt kommer det gå bra mycket snabbare att färdigställa torpet nu, jämfört med om vi renoverat det gamla. (Och tid är ju som bekant även pengar.)

Hur ser planerna ut framöver?

Vi har som sagt påbörjat uppbyggnaden av det nya torpet, och förhoppningen är att ha tätt hus till vintern (dvs att få upp väggar, tak, fönster och dörrar).

Det blir tyvärr inte timrat nu, utan ett lösvirkeshus. Men fönsterplaceringar och liknande blir de samma, liksom utseendet i stort.

Vi har fått ihop och rest första väggen…

…andra väggen…

…tredje väggen…

…eller okej, vi har fått upp alla fyra väggarna i bottenplanet!

Härnäst står bärande innerväggar och mellanbjälklaget på tur, följt av vindsvåningen och taket.

Såå, det blev ett långt inlägg om den senaste månaden. Nu väntar vi med spänning på alla reaktioner, haha! ? Ha det fint hörrni, och lämna gärna en kommentar om ni vill! Kram på er

 

4 reaktioner på ”Vi river & bygger nytt

  1. Oj vilken vändning! Men jag förstår den också, känner väl igen känslan av att ju mer man gräver i nåt och bara hittar mer arbete utan att direkt komma framåt, det orkar man inte för mycket av. Att bygga nytt går alltid fortare och är betydligt mer belönande!

    1. Haha jaa, det blev visst det! Nej men precis, det tar på krafterna när det är ett steg fram och tre steg bak hela tiden. Absolut!

  2. Ibland handlar det bara om att veta när det är dags att släppa taget och våga se andra lösningar. Hoppas allt flyter på bra för er nu 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.